Utbildning från vaggan till graven

 

Människolivets främsta plikt och syfte är att söka förståelse. Denna strävan, som kallas utbildning, är en fulländande process genom vilken vi i våra andliga, intellektuella och fysiska dimensioner uppnår den rang som är avsedd för oss som skapelsens fulländade mönster. Vid födseln – början på den jordiska fasen av vår resa från andarnas värld till evigheten – är vi helt hjälplösa och djupt beroende av andra. De flesta djur däremot föds som om de redan vore mogna, eller som om de fulländats i förväg. Inom några timmar, dagar eller månader lär de sig allt som krävs för överlevnad, samt hur de ska förhålla sig till sin omgivning och andra varelser. Sparvar eller bin, till exempel, når mognad och behärskar alla nödvändiga fysiska och sociala färdigheter inom cirka tjugo dagar – vi människor behöver tjugo år eller mer för att uppnå en liknande mognadsnivå.

Vi föds inte bara hjälplösa utan även okunniga om livets lagar, och vi måste gråta för att få den hjälp vi behöver. Efter ungefär ett år kan vi stå på egna ben och gå en bit. När vi är omkring femton år förväntas vi kunna skilja mellan gott och ont, det nyttiga och det skadliga. Men det krävs ett helt liv för att uppnå intellektuell och andlig fulländning. Vår främsta uppgift i livet är att sträva efter renhet och perfektion i vårt tänkande, vår uppfattningsförmåga och vår tro. Genom att uppfylla vår plikt att tjäna Skaparen, Vårdaren och Beskyddaren, och genom att tränga in i skapelsens mysterier med hjälp av vår medfödda potential och våra förmågor, försöker vi nå sann mänsklighetens rang och bli värdiga ett saligt, evigt liv i en annan, upphöjd värld.

Vår mänsklighet står i direkt proportion till renheten i våra känslor. Även om personer som är fyllda av negativa känslor och vars själar genomsyras av egoism kan verka vara människor, är det tveksamt om de verkligen är det. Nästan vem som helst kan träna sin kropp, men få kan utbilda sitt sinne och sina känslor. Det förra ger starka kroppar, det senare ger andliga människor.

Våra medfödda förmågor och utbildning

Sedan Ibn Miskawayhs tid har människans förmågor, eller "drifter", kategoriserats i tre huvudgrupper: förnuft, vrede och begär. Förnuftet omfattar vår förmåga till perception, fantasi, beräkning, minne, inlärning och så vidare. Vreden omfattar vår kraft till självförsvar, vilket inom islamisk rätt betraktas som nödvändigt för att försvara vår tro, vårt förstånd, våra ägodelar, våra liv och våra familjer – samt andra heliga värden. Begäret är den drivkraft som ligger bakom våra fysiska och materiella behov:

"Utsmyckad för människan är kärleken till det man åtrår: kvinnor, barn, skatter av guld och silver, märkeshästar, boskap och åkrar. Så är det med livets fröjder i denna värld."

 (Al-Imran 3:14)

Dessa drifter förekommer även hos andra varelser. Men medan deras begär, intelligens och försvarsvilja är begränsade, är människans krafter obegränsade. Vi är dessutom unikt utrustade med fri vilja – och därmed med ansvar att disciplinera våra drifter. Denna inre kamp avgör vår mänsklighet. När dessa krafter samverkar, beroende på omständigheterna, kan de ta sig uttryck i svartsjuka, hat, fiendskap, hyckleri och skryt. Även dessa uttryck måste disciplineras.

Människan som andlig varelse

Människan består inte enbart av kropp och sinne – varje individ har även en ande som behöver tillfredsställas. Utan detta kan vi aldrig nå sann lycka eller fulländning. Andlig tillfredsställelse är endast möjlig genom kunskap om Gud och tro på Honom. Inlåsta i den fysiska världen kan vårt köttsliga jag och vår upplevelse av tid och rum kännas som ett fängelse. Vi kan dock undkomma detta genom tro, regelbunden tillbedjan och genom att undvika ytterligheter i vårt bruk av våra krafter och förmågor.

Vi ska inte förstöra våra drifter, utan använda vår fria vilja till att tygla och rena dem – att kanalisera dem mot dygd. Till exempel förväntas vi inte utplåna lusten, utan tillfredsställa den lagligt genom äktenskap och fortplantning. Lyckan ligger i att hålla våra begär inom anständighetens och kyskhetens ramar – inte i att hänge oss åt utsvävningar och överdrifter.

På liknande sätt kan svartsjuka omvandlas till en form av positiv efterlikning, som inspirerar oss att sträva efter goda handlingar och förebilder. När vi tillämpar rätt disciplin på vårt förnuft, leder det till kunskap – och slutligen visdom. Rening och träning av vreden resulterar i mod och tålamod. Att tygla begäret utvecklar kyskhet.

Om vi ser varje dygd som centrum i en cirkel, och varje avvikelse från detta centrum som en last, blir lasten större ju längre bort från centrum vi rör oss. Varje dygd har därför otaliga motsvarigheter till laster – det finns bara ett centrum i en cirkel, men oändligt många punkter runt om.

Varje moralisk dygd har två ytterligheter: brist och överskott. För visdom är ytterligheterna dumhet och list. För mod: feghet och dumdristighet. För kyskhet: slöhet och okontrollerat begär. Den mänskliga perfektionen – vårt existens högsta syfte – ligger i att upprätthålla ett balanserat tillstånd mellan dessa ytterligheter. 'Ali ibn Abu Talib ska ha sagt:

Gud har givit änglarna intellekt utan begär, passion eller vrede, och djuren begär och vrede utan intellekt. Han har upphöjt människan genom att skänka henne alla dessa egenskaper. Därför, om en människas intellekt behärskar hennes begär och vrede, stiger hon till en rang över änglarnas – eftersom hon når denna nivå trots de hinder som änglarna inte behöver övervinna.

Vägen till ett bättre samhälle

Att förbättra ett samhälle är endast möjligt genom att uppfostra de unga generationerna till sann mänsklighet – inte genom att utrota dem som har gått vilse. Om inte ett frö bestående av tro, tradition och historiskt medvetande slår rot i hela samhället, kommer nya onda element att växa fram i stället för varje ond kraft som har utplånats.

Utbildningens sanna mening och värde

Utbildning – genom lärande och ett hedervärt liv – är en upphöjd plikt och en manifestation av det gudomliga namnet Rabb (Pedagog och Upprätthållare). Genom att fullgöra denna plikt kan vi uppnå sann mänsklig värdighet och bli välgörande medlemmar i samhället.

Utbildning är avgörande både för individer och samhällen. För det första är vår mänsklighet direkt proportionell mot renheten i våra känslor. Även om människor som är fyllda av negativa känslor och själviskhet ser ut som människor, är det tveksamt om de verkligen är det. Nästan vem som helst kan träna sin kropp, men få lyckas utbilda sitt sinne och sina känslor. För det andra kan ett samhälle endast förbättras genom att upphöja nästa generation till sann mänsklighet. Om inte frön av religion, traditionella värderingar och historiskt medvetande gror i hela landet, kommer nya destruktiva krafter oundvikligen att växa fram i de gamlas ställe.

En nations framtid beror på dess ungdom. Ett folk som vill säkra sin framtid måste investera lika mycket energi i uppfostran av sina barn som i andra samhällsfrågor. En nation som sviker sin ungdom – som lämnar dem åt främmande kulturella influenser – äventyrar sin identitet och riskerar kulturell och politisk svaghet.

Utbildningens långsiktiga betydelse

Orsakerna till att vi i dag ser överseende med laster, liksom till viss administrativ inkompetens och andra rikstäckande problem, finns att finna i de rådande förhållandena och den styrande eliten för 25 år sedan. På samma sätt kommer de som ansvarar för utbildningen av dagens unga att bära ansvaret för de laster och dygder som präglar samhället om 25 år. Den som vill förutse en nations framtid kan göra det med stor träffsäkerhet genom att noggrant studera den utbildning och uppfostran som ges till dess unga.

Ett verkligt liv är endast möjligt genom kunskap. Därför bör de som försummar lärande och undervisning räknas som "levande döda"; vi skapades för att lära och att förmedla det vi har lärt oss.

Att fatta kloka beslut kräver ett sunt förnuft och en förmåga till klart tänkande. Vetenskap och kunskap lyser upp sinnet och förädlar det. Ett sinne som saknar dessa blir lätt vilselett och luras av illusioner – det kan inte fatta rätt beslut.

Vi är bara sanna människor om vi lär oss, undervisar och inspirerar andra. Det är svårt att betrakta dem som är okunniga och saknar lust att lära som fullt ut mänskliga. Även lärda personer som inte förnyar sig själva och strävar efter att vara goda förebilder kan ifrågasättas i sin mänsklighet. Status och meriter som vunnits genom kunskap är högre och mer varaktiga än sådana som uppnåtts på andra sätt.

Med tanke på lärandets och undervisningens stora betydelse måste vi avgöra vad som ska läras och när och hur detta ska ske. Även om kunskap i sig är värdefull, är dess verkliga syfte att vägleda människan i livet och att upplysa vägen mot andlig och moralisk fullkomning. Kunskap som inte tillägnas det egna jaget blir en börda för eleven. Vetenskap som inte leder mot upphöjda mål är blott en illusion.

Kunskap som däremot förvärvas med ett legitimt syfte blir en outtömlig välsignelse. Den som bär sådan kunskap blir som en källa till friskt vatten – människor söker sig till dem och de kan leda andra mot det goda. Kunskap som bara består av tomma teorier eller lösryckta fakta, som skapar förvirring och fördunklar hjärtat, blir en "skräphög" omkring vilken vilsna och desperata själar cirkulerar.

Därför bör vetenskap och lärande alltid ha som mål att avslöja människans natur och skapelsens mysterier. All kunskap – även "vetenskaplig" – är endast legitim om den kastar ljus över människans väsen och upplyser tillvarons mörker.

Familj, skola och miljö – grunden för utbildning

Människor som vill trygga sin framtid kan inte förhålla sig likgiltiga till hur deras barn uppfostras och utbildas. Familjen, skolan, omgivningen och massmedierna måste samverka för att uppnå önskvärda resultat. Om dessa avgörande institutioner drar åt olika håll, kommer unga att utsättas för motstridiga influenser som förvirrar och splittrar deras energi.

Särskilt massmedia bör stödja den utbildningspolitik som samhället har enats om. Skolan bör vara så välfungerande som möjligt – både i fråga om läroplan, lärarnas vetenskapliga och moraliska standarder samt dess fysiska miljö. Hemmet bör ge den värme och atmosfär som krävs för att fostra barnen.

Under islams tidiga århundraden strävade både hjärta, själ och sinne efter att förstå vad himlarnas och jordens Herre godkänner. Samtal, diskussioner, brevväxling och dagliga händelser riktades alla mot detta mål. Den som levde i en sådan miljö influerades automatiskt av rätt värderingar och en sund andlig anda. Allt fungerade som en lärare som förberedde individens sinne och själ, och utvecklade dennes förmåga att nå högre insikt inom de islamiska vetenskaperna.

Den första skolan i livet är hemmet. Hemmet har en avgörande roll i att forma en sund generation och bygga upp ett starkt socialt system. Detta ansvar gäller hela livet. De intryck vi får av vår familj kan inte raderas längre fram. Familjens påverkan sker både direkt och indirekt – via syskon och lek i hemmet, och via vänner, böcker och umgänge utanför hemmet. Föräldrar måste fylla sina barns sinnen med värdefull kunskap innan dessa sinnen fylls med värdelöst innehåll. En själ utan sanning och kunskap är som en åker där onda tankar slår rot och växer.

Familjen som grund för utbildning

Barn kan endast få en god utbildning i hemmet om det råder ett hälsosamt familjeliv. Äktenskap bör därför ingås med syftet att skapa en sund familjemiljö, vilket i sin tur bidrar till nationens och mänsklighetens beständighet. Frid, lycka och trygghet i hemmet uppstår när makarna är överens i tanke, moral och tro. Par som överväger äktenskap bör lära känna varandra väl och prioritera rena känslor, kyskhet, moral och dygd framför rikedom och yttre skönhet.

Barns olydnad och oförskämdhet återspeglar ofta den miljö där de växer upp. Ett dysfunktionellt familjeliv påverkar barnets inre liv och i förlängningen hela samhället.

Inom familjen bör de äldre visa medkänsla för de yngre, och de unga bör visa respekt för de äldre. Föräldrar bör älska och respektera varandra, samt behandla sina barn med omtanke och hänsyn till deras känslor. De måste vara rättvisa i sin behandling av barnen och undvika favorisering. När föräldrar uppmuntrar sina barn att utveckla sina förmågor och bli användbara för sig själva och samhället, lägger de en ny stark pelare till nationens framtid. Om de däremot misslyckas med att odla rätt känslor hos barnen, släpper de "skorpioner" lösa i samhället.

Skolan och läraren

Skolan kan liknas vid ett laboratorium – den erbjuder ett elixir som kan förebygga eller hela livets sjukdomar. Lärarna är de som har kunskap och visdom nog att förbereda och administrera detta elixir.

Skolan är en plats för lärande, där kunskap om både detta liv och det kommande förmedlas. Den kan kasta ljus över viktiga idéer och händelser och hjälpa eleverna att förstå sin mänskliga och naturliga omvärld. Skolan kan öppna dörrar till djupare förståelse och hjälpa eleven att nå ett helhetsperspektiv i tanke och kontemplation. I grunden är skolan en sorts plats för andlig fostran, och lärarna dess "heliga ledare".

Sanna lärare sår det rena fröet och vårdar det. De arbetar med det som är gott och uppbyggligt, och vägleder barnen genom livets olika skeden. För att skolan ska vara en verklig utbildningsinstitution måste eleverna först ha ett ideal, en kärlek till sitt språk och kunskap om hur det används mest effektivt. De bör också ha god moral och eviga mänskliga värden som grund för sin sociala identitet.

Utbildning är något annat än enbart undervisning. Många kan undervisa, men få kan verkligen utbilda. Ett samhälle som består av individer utan höga ideal, gott uppförande och mänskliga värderingar blir som en samling personer utan lojalitet eller konsekvens – opålitliga i både vänskap och konflikt. Den som litar på sådana individer blir besviken, och den som förlitar sig på dem lämnas till slut i sticket. Det bästa sättet att forma sådana värden är genom en sund religiös utbildning.

Ett samhälles överlevnad beror på dess idealism och moraliska styrka, liksom på dess förmåga att göra vetenskapliga och tekniska framsteg. Därför bör yrkeskunskaper och hantverk läras ut, åtminstone på grundläggande nivå. En god skola är inte bara en byggnad där teoretisk information ges, utan en institution – ett laboratorium – där eleverna förbereds för livet.

Utbildningens kärna: tålamod och individens värde

Tålamod spelar en avgörande roll i utbildning. Att fostra människor är livets heligaste – och samtidigt svåraste – uppgift. Utöver att vara goda förebilder måste lärare ha tålamod nog att uppnå de långsiktiga resultaten. De bör känna sina elever väl, och ta hänsyn till deras intellekt, känslor, ande och hjärta.

Det bästa sättet att utbilda människor är att visa varje individ särskild omsorg, med vetskap om att varje människa är en egen "värld".

En skola erbjuder sina elever möjligheten till kontinuerligt lärande – även när det är tyst. Därför påverkar skolan livet långt efter att eleven lämnat dess klassrum. Det som lärs där återkommer ständigt i tankar, handlingar och beslut genom livet.

Lärare bör veta hur man når elevens hjärta och lämnar ett bestående avtryck i deras sinne. De bör förädla kunskapen i sina egna hjärtan och sinnen innan de förmedlar den vidare. En god lektion är inte bara en som ger kunskap eller färdighet, utan en som lyfter eleven in i det okända – till gränsen där insikt och andlighet möts. Det är där eleven får en djupare förståelse av verkligheten och lär sig se varje händelse som ett tecken från den osynliga världen.

Den här artikeln är en sammanfattning av Gülens artiklar som publicerades i Sızıntı, mars 1981–juni 1982, nummer 26–41.

__________________________________________________________________

Denna text är en trogen svensk översättning av artikeln “Education from cradle to grave” av Fethullah Gülen, publicerad på fgulen.com. Översättningen har genomförts med hjälp av AI-verktyget ChatGPT (OpenAI) under noggrann mänsklig kontroll för att säkerställa språklig noggrannhet och innehållslig trohet. Tillgänglig på: https://fgulen.com/en/fethullah-gulens-works/education-en/education-from-cradle-to-grave