Människan och hennes natur

Människan, den största spegeln för Guds namn, egenskaper och gärningar, är en lysande spegel, en förunderlig frukt av livet, en källa för hela universum, ett hav i form av en droppe, en sol innesluten i ett ringa frö, en mäktig melodi trots sin fysiskt sett lilla plats i skapelsen, och källan till tillvaron, innesluten i en liten kropp.

Människan bär på en helig hemlighet som gör henne likvärdig med hela universum, med alla de karaktärsegenskaper hon utrustats med – en rikedom som kan utvecklas till fulländning.

Människan är ett tecken och en uttolkare av Den Allra Upphöjde, i det att de egenskaper som har getts henne i Guds namn i denna förgängliga värld är öppna för utveckling – och i vissa fall redan har utvecklats. Människan är den klaraste spegeln för sin Herre, en spegel som återger djupa uttryck. Hela skapelsen blir som en läsbar bok endast genom hennes förståelse och insikt – och det är dessa förmågor som verkligen framträder.

Det kan sägas att Gud är källan till all rikedom i universum, medan människan – med allt i och omkring sig – är den kungliga vittnet till sin Herre.

De människor som har funnit vägen till Gud genom sitt inre väsen fungerar också som vägledare för andra, ty de har nått nivån att vara Guds vittnen. Om du får möjlighet att möta sådana människor, innebär det att du kan undgå förvirring och synd.

Om du har en vision – det vill säga om du är medveten om denna heliga hemlighet – då kan du erfara allting i en annan dimension. Människor vars tankar är lika klara som deras tro, vars beteenden är inriktade på att behaga Gud, påminner om Gud var de än befinner sig.

Sådana människor väcker – omedvetet – känslan av att de är Guds vittnen.

Profeten Muhammad, mänsklighetens ära – frid och välsignelser över honom – har, genom de förmågor han utvecklade till högsta nivå, nått horisonter bortom änglarna. Han var både fröet och frukten av tillvarons träd. Hur mycket mänskligheten än tackar Gud för detta släktträd och dess utvalda frukt, är det inte tillräckligt. I själva verket är Guds Sändebud det första namn som bör nämnas när ordet ”människa” uttalas, för ingen överträffar honom. Ändå var även denne upphöjde människa en frukt av livets träd.

Sammanfattningsvis: medan människan är den ädlaste bland de skapade, är Profeten mänsklighetens stolthet.

När detta gränslösa universum, med all sin rikedom, sina komponenter och sin historia, kopplas till människan, blir det tydligt varför hennes värde överträffar allt.

Det kan också sägas att Gud skapade inte bara denna värld, utan även den nästa, för att mänsklig fulländning ska kunna uppnås.

Guds Sändebud levde i denna värld med sinnet vänt mot den andra – han lindrade sin smärta med förhoppningar om det hinsides, han upplevde Paradiset genom sin tros vidsträckthet redan innan han gick dit, och han delade med sina följeslagare det han själv förnam.

Ändå måste det återigen sägas: hur omfattande han än var, var han en människa – den klaraste och mest lysande frukten av människosläktets träd.

Människans välsignade ställning – men också dess ansvar

Människan är dock långt ifrån denna höga nivå på grund av sin kroppslighet och sinnesbundenhet.

Det kan till och med hävdas att om människan är omedveten om sig själv och sin existens, står hon lägre än andra varelser.

Ändå är människan, med sin intellekt, tro, samvete och själ, en betraktare och uttolkare av de heliga hemligheter som gömmer sig mellan livets rader.

Hur obetydlig hon än må verka är människan ”det yppersta exemplet”, mer älskad än någon annan.

Islam förhåller sig till människan utan att gå till ytterligheter.

Det är den enda trosinriktning som betraktar människan som en upphöjd varelse med ett särskilt uppdrag, utrustad med överlägsna förmågor och potentialer.

Enligt islam är människan överlägsen endast genom att vara människa.

"Sannerligen skapade Vi människan med verklig heder." (Koranen)

Genom sin överlåtelse till Gud och Hans Sändebud säkrar människan sin station:

"Äran tillhör Gud, Hans Sändebud, och därför också de troende."

Genom sin kamp och strävan på jorden blir de också Guds älskade:

"Vi ska utan tvivel vägleda dem som strävar på Vår väg till framgång. Gud är med dem som dyrkar Honom som om de såg Honom."

"Den Mest Barmhärtige planterar kärlek i människors hjärtan för dem som tror och handlar därefter."

Koranen framställer människans överlägsenhet i dess mest omfattande form.

Allt som människan tilldelats – tro, goda gärningar och skapelse – bygger på mänskliga värden, som fin brodyr på människans vävda natur.

Mänskligheten är en gåva, utan motprestation, utan krav.

Människans oförytterliga rättigheter och helighet

Alla mänskliga relationer vilar på denna betydelse, och påverkas djupt av den.

En människa – man eller kvinna, ung eller gammal, vit eller svart – är värdig respekt, skydd och okränkbarhet.

Deras ägodelar får inte tas, deras oskuld får inte kränkas, de får inte fördrivas från sin hembygd, och deras frihet får inte förnekas.

De får inte hindras från att leva enligt sina principer.

Och de har inte heller rätt att begå dessa brott mot andra.

Människan har inte rätt att skada denna gåva som Gud har anförtrott henne, ty hon är bara tillfällig förvaltare – Gud är den sanna ägaren.

Människan är kallad att skydda detta heliga förtroende. Det är heligt för henne – hon kommer inte att skada det, inte heller låta det skadas.

När så krävs kommer hon att kämpa för det och dö för det.

För att betona människans oförytterliga rättigheter sade Ordets Sultan, frid och välsignelser över honom:

"Den som blir dödad när han försvarar sin egendom är en martyr.

Den som blir dödad när han försvarar sitt liv är en martyr.

Den som blir dödad när han försvarar sin familj är en martyr.

Och den som blir dödad när han försvarar sitt hemland är en martyr."

Hur nära är mänskligheten idag denna förståelsenivå?

Det är en fråga som nog ligger utanför denna texts omfång.

Det gudomliga förtroendet

I trosfrågor och när det gäller det innerliga bandet till Gud, är människan välsignad med särställning.

I jämförelse med hela universum är människan överlägsen även himlarna och änglarna.

Allt i himlen och på jorden är ställt till hennes tjänst, och hon har rätten att bruka dessa gåvor.

Gud skänker denna gåva till människan på grund av hennes svaghet och behov, och betraktar henne som en hedersgäst i världen.

Bara de som tror kan verkligen uppskatta denna gåva.

De troende som förstår tillvarons sanna mening kommer tacksamt att acceptera hela universum som ett palats, och de betraktar alla varelser – levande och döda – som sina tjänare.

Och om vi talar om en människa som agerar med samvete och viljestyrka, och som når in i hjärtats och själens djup, så är det nästan omöjligt att fullt ut beskriva en sådan människa.

Det enda sättet att prisa en människa som utvecklat sina inre värden till sin yttersta potential, är att citera Mehmet Akif Ersoy

"Mer upphöjd än änglarna är han skapad, hela världar göms i honom, och alla riken ryms inom honom."

Vad förväntas då av oss som människor?

Efter att Gud har skänkt oss allt detta – vad förväntas av oss?

Det är detta som är det verkligt viktiga.

Om vi diskuterar det eller inte är en annan sak.

Om bara varje människa vore medveten om vilket stort ansvar som vilar på henne.

__________________________________________________________________

Denna text är en trogen svensk översättning av artikeln “Human beings and their nature” av Fethullah Gülen, publicerad på fgulen.com. Översättningen har genomförts med hjälp av AI-verktyget ChatGPT (OpenAI) under noggrann mänsklig kontroll för att säkerställa språklig noggrannhet och innehållslig trohet. Tillgänglig på: https://fgulen.com/en/fethullah-gulens-works/the-ideal-human-en/human-beings-and-their-nature