Jihad och terrorism

 En terrorist kan inte vara muslim, En terrorist kan inte vara muslim, och en muslim kan inte vara terrorist. Islam tillåter inte terrorism. En muslim har ett enda syfte på jorden: att vinna Allahs välbehag. Han formar sina tankar och handlingar i det världsliga livet kring detta mål och utformar sina planer och projekt i syfte att nå det. Vad är det målet? Uteslutande och endast Allahs välbehag.

När en muslim strävar efter att nå detta mål, är han skyldig att se till att även medlen han använder är legitima. Ett så högt mål kan endast nås genom rättfärdiga och tillåtna medel. Att skrika på gatorna eller döda människor leder inte till detta mål. Därför är handlingar som terrorism, mord, rån och kidnappning oförenliga med islam. Man kan inte gå denna väg genom att döda. En terrorist kan inte vara muslim, och en muslim kan inte vara terrorist.

Mord är likvärdigt med avgudadyrkan (shirk)

Enligt Ibn Abbas är mord likställt med avgudadyrkan. Vissa av tabiin-imamerna menar att den som dödar någon oskyldigt kommer att vistas i helvetet för evigt – det vill säga, hans ånger kommer aldrig att godtas. I dag dödas oskyldiga människor ständigt i de terroristattacker som plågar våra samhällen. Hem förstörs, kvinnor blir änkor, och barn lämnas föräldralösa. Det är omöjligt att förklara detta utifrån islamisk tro.Mästaren sade i en tolkning av rättviseprincipen i islam:”Om det finns tio skyldiga som förtjänar döden och en oskyldig ibland dem, och om avrättningen av de skyldiga innebär skada även för den oskyldige, då är detta mord.”Sådan är principen om absolut rättvisa.

Det finns ingen hårdhet i islam

Att hälsa andra och önska dem trygghet räknas bland de mest förtjänstfulla handlingarna i islam. När Profeten (frid vare med honom) en gång fick frågan: ”Vilken handling är den bästa inom islam?” svarade han: ”Att mätta den hungrige och att hälsa på alla – både dem du känner och dem du inte känner.”

Islam är inte en religion av hårdhet, grymhet eller fanatism. Tvärtom, den är en religion av förlåtelse, renhet och tolerans i alla dess aspekter. Helgon och visdomens män som Mevlana, Yunus Emre, Ahmed Yesevi och Mästare Bediüzzaman har på ett vackert sätt uttryckt denna aspekt av islam. Genom att andas ut kärlek och tolerans under hela sina liv, har de blivit levande symboler för just detta.

Allahs sändebud – kärlekens människa

Han är Allahs älskade tjänare. Gud skapade universum för att Han älskar honom. Islam är vävd av just denna kärlekens tråd.

Mänsklighetens stolthet (frid vare med honom) var en person genomsyrad av kärlek. Ett av hans namn är också Habibullah, vilket betyder "Guds älskade". Ordet habib innebär inte bara ”en som älskar”, utan också ”en som är älskad” – alltså en som älskar Gud och samtidigt är älskad av Honom. Sufiska mästare som Imam Rabbani, Mawlana Khalid och Shah Waliullah Dehlawi har alla betonat att kärlekens nivå är den högsta andliga graden.

Allah, den Upphöjde, skapade detta universum av kärlek – och islam är en reflektion av denna kärlek. Som en stor tänkare uttryckte det: Kärlek är universums väsen och existensens grund.

Gud har skapat människan som ädel (Isra, 17:70), och varje människa bär inom sig något av denna ädelhet. Allahs Sändebud (frid vare med honom) reste sig en gång i respekt när en judisk begravningsprocession passerade. När någon påpekade att det var en judisk begravning svarade han: ”Men det är ju en människa.” Därmed visade han tydligt vilket värde islam tillskriver människan.

Det är fel att söka terrorismens ursprung i islam

Ja, Allahs Sändebuds respekt för människan var så djup. Därför bör vi inte söka orsakerna till att vissa muslimska individer eller grupper – som inte riktigt har förstått islam – är inblandade i terroristdåd runt om i världen inom islam själv. Dessa orsaker ligger snarare i deras egna feltolkningar, personliga motiv och andra bakomliggande faktorer. Islam är inte en religion som stöder terrorism. Det är otänkbart att en muslim som har förstått islam rätt skulle kunna vara en terrorist.

Islams tolerans är så djupgående att även uttalanden som kan förolämpa någon är förbjudna. Ett exempel på detta är den välkända fienden till profeten, Abu Jahl, som trots Profetens (frid vare med honom) ihärdiga ansträngningar dog utan att ha accepterat islam. Namnet Abu Jahl betyder bokstavligen ”okunnighetens fader”. Denna man var under hela sitt liv en uttalad fiende till profeten, och detta skapade en undermedveten aversion bland muslimer.

Men efter erövringen av Mecka blev Abu Jahls son Ikrimah (må Allah vara nöjd med honom) muslim. När några av profetens följeslagare (må Allah vara nöjd med dem) i hans närvaro talade nedlåtande om Abu Jahl, tillrättavisade Allahs Sändebud dem med följande ord:

”Såra inte barnen genom att förolämpa deras fäder och tala inte i onödan illa om dem.”

Betydelsen och vikten av jihad 

Jihad är ett arabiskt ord som betyder att kämpa, sträva och anstränga sig för att uthärda svårigheter och motgångar. Med islams ankomst kom ordet att beteckna ”att kämpa på Allahs väg”. Idag är detta den mest omedelbara betydelsen som förknippas med begreppet jihad.

Det finns ingen plikt på jorden som är större än jihad; om det fanns en sådan plikt, skulle Allah (må Han vara upphöjd) ha ålagt sina profeter den. De människor som Gud har ålagt denna uppgift är mänsklighetens mest hedersvärda, och änglarna som bär fram detta uppdrag är de mest ärofyllda bland änglarna. Från och med profeten Adam har alla Guds utvalda tjänare – vare sig profeter eller helgon – i hög grad nått denna heder genom kampen under svärdets skugga och genom självrannsakan.

Jihad är att nå sin egen inre sanning – eller att hjälpa andra att nå den. På sätt och vis är jihad syftet med människans skapelse. Det är därför som jihad, i Guds ögon, har en särskilt upphöjd, helig och värdefull betydelse.

Det finns en djupgående skillnad i rang mellan dem som utan giltig orsak undandrar sig jihad och dem som ägnar sina liv åt att kämpa på denna väg – en skillnad som inte kan överbryggas med andra handlingar. Den vers som uttrycker detta lyder:

”De troende som inte deltar i striden – såvida de inte är handikappade – är inte jämställda med dem som kämpar med sina ägodelar och sina liv för Guds sak. Gud har höjt dem som kämpar med sina ägodelar och sina liv till en högre rang än dem som stannar hemma. Gud har visserligen lovat det goda (paradiset) åt dem alla, men åt dem som kämpar har Han gett en större belöning.” (Surah an-Nisa, 4:95)

Begreppet jihad 

Kan du dela dina tankar om begreppet jihad? Det sägs att du har uttryckt att islam bör bli ett verktyg för att förslava den imperialistiska världen och att jihad därför är den mest heliga plikten.

De som sprider sådana anklagelser har uppenbarligen inte förstått vad de läst. Mina texter om jihad är tydligt tillgängliga, och i ingen av dem finns ett sådant påstående. Påståendet att ”islam ska användas som en fana för att förslava den imperialistiska världen” är så absurt att vem som helst med grundläggande läsförståelse kan se dess orimlighet.

Ja, jihad är en helig plikt, och det står tydligt i Koranen att de som deltar i jihad inte är lika med dem som inte gör det. Men jihad innebär inte enbart att svinga svärd. Det är framför allt en strävan efter att leda människan till att bli en fulländad människa. Därför börjar jihad med kampen mot självet – mot de negativa egenskaper och begär som finns inom oss. Som vår älskade Profet (frid vare med honom) sade, är detta den verkliga jihad – den stora jihad.

Att svinga svärdet är en undantagsåtgärd som endast tillgrips vid nödvändighet eller i självförsvar. Krig är trots allt en verklighet i mänsklighetens historia. Islam kallar detta för den lilla jihaden, och den är endast tillåten för att försvara grundläggande värden som tro, förnuft, liv, egendom och hemland – samt för att undanröja de hinder som står mellan människan och hennes Skapare, och för att bana väg för människans andliga fulländning. 

Jihad enligt tidsåldrarna [8]

Formen av jihad har varierat genom olika epoker. Ibland kan det vara jihad att ge råd, ibland att vägleda någon, och ibland att inta en tydlig hållning mot otro. I många fall betraktas det också som jihad att vara en god förebild. Under salighetens tidsålder (asr al-sa‘āda) betraktades till exempel migration under en viss period som en form av jihad. Så stark var denna uppfattning att migration ställdes som ett villkor för de flesta av de ädla följeslagarna (sahaba) i samband med deras inträde i islam. De som inte hade möjlighet att migrera kände stor sorg över detta och frågade sig: ”Hur kan vi fylla tomrummet som uppstår av att inte ha kunnat migrera?” Ayyash, morbror till Abu Jahl, är ett exempel på dessa olyckliga men ändå hedervärda personer. Han levde i kedjor i tjugo år fram till Meckas erövring, och beskrivs i Koranen som en av de mustad‘afin – de förtryckta.

Till dem som inte hade en ursäkt frågar Koranen: ”Var inte jorden tillräckligt vid för att ni skulle kunna emigrera?” – en vers som alltså visar att migration vid denna tidpunkt betraktades som en central dimension av jihad, eller som själva jihadens essens.

Det finns även andra exempel från salighetens tidsålder: personer som inte kunde delta i jihad på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller för att de behövde vårda sina åldrande föräldrar. När en ung man som ville delta i jihad kom till Profeten (frid vare med honom), frågade han: ”Har du mor eller far i behov av vård?” När mannen svarade ja, sade Profeten: ”Gå tillbaka och kämpa din jihad genom att ta hand om dem.” Det vill säga – i detta fall bestod hans jihad i att vårda sina föräldrar. Den aktuella versen kan alltså också tolkas som att den som inte kan delta i strid kan uppfylla sin plikt genom att bidra till det goda i sin närmiljö, ge goda råd, eller främja det rätta och förhindra det orätta (amr bi-l-ma‘rūf wa nahy ‘an al-munkar).

Sambandet mellan islam och terrorism efter den 11 september har diskuterats flitigt över hela världen. Vad säger du om detta? [9]

Den religion som Gud har uppenbarat – vare sig det är judendom, kristendom eller islam – kan inte ens föreställas tillåta terrorism, än mindre föreskriva den. För det första är livet av yttersta vikt i Guds ögon. Hela skapelsen är utformad för att ge upphov till liv. Livet är en gudomlig hemlighet som ger allt dess värde. Ett livlöst föremål, även om det är ett berg, är "föräldralöst", och dess relation till omgivningen begränsas till dess fysiska plats. En levande varelse däremot – till och med ett bi – kan kalla hela jorden sin trädgård och betrakta alla blommor som sina vänner. Det har relationer till solen, luften och människan. Livet är med andra ord centrum för alla Guds namn och det främsta uttrycket för Hans egenskaper.

Den Gud som sätter ett så högt värde på livet har också beordrat dess skydd som ett av de fem grundläggande värden som måste försvaras genom religionen. Så högt är detta värde att islam, som betraktar varje människa som en hel art i sig själv, betraktar dödandet av en enda oskyldig människa som likvärdigt med att döda hela mänskligheten, och räddandet av en enda person som att rädda hela mänskligheten. Dessutom, när det gäller rättvisa, säger islam: "Det finns inga stora eller små rättigheter" – individens och samhällets rättigheter är jämbördiga. Ingen får offras för den andra. I linje med detta slår islam fast att om ett skepp bär nio skyldiga mördare och en oskyldig person, så får det inte sänkas så länge den oskyldige befinner sig ombord.Terrorism är inte ett medel för att uppnå ett islamiskt mål

För det andra – precis som islam kräver att målet med en muslims handlingar är legitimt, så betonas också att vägen dit måste vara legitim. Den påminner oss om att den som söker ett rättfärdigt mål med orättfärdiga metoder kommer att drabbas av motsatsen till vad han eftersträvar.

Utifrån detta kan vi konstatera att terrorism aldrig kan vara ett tillåtet medel för att uppnå något islamiskt syfte. Trots att krig är en realitet i mänsklighetens historia, har islam inte godkänt krig i sig – den har först kopplat det till försvar, och i Koranen föreskriver principen "fitna (förtryck och oordning) är värre än mord". Islam har därför endast ansett krig vara legitimt i syfte att förhindra större orättvisor, kaos och omstörtande verksamhet.

Och för första gången i mänsklighetens historia har islam också fastställt viktiga etiska regler och begränsningar för krig. Följande direktiv är exempel som har gått till historien som instruktioner som nästan alla muslimska ledare har givit sina fältbefäl:

Låt aldrig Gudsfruktan lämna era hjärtan. Kom ihåg att ni inte kan åstadkomma något utan Allahs hjälp. Minns alltid att islam är en religion av fred och kärlek. Låt Profetens (frid vare med honom) mod, tapperhet och fromhet vara ert föredöme. Trampa inte ned odlade fält eller fruktträdgårdar. Respektera munkar, präster och andra gudshängivna – skada dem inte. Döda inte civila. Begå inga övergrepp mot kvinnor. Kränk inte de besegrades värdighet. Ta inte emot gåvor från lokalbefolkningen. Låt inte era soldater ockupera de lokala invånarnas hem. Försumma inte era fem dagliga böner.

Frukta Allah, och kom ihåg att döden kan komma när som helst, även tusentals mil från slagfältet – så var alltid redo.

Sådana regler har historiskt förmedlats till befälhavare av muslimska statschefer och följts noggrant.

Det står klart: precis som krig endast får förklaras av en stat och under strikt lagliga villkor, kan inte individer eller grupper legitimt inleda krig – än mindre terrorism. Terrorism, som är laglös, riktad mot mänsklighetens grundläggande värden och som fullständigt underminerar säkerheten, har ingen plats inom islam.

En terrorist kan därför inte vara en sann muslim – och en sann muslim kan inte vara en terrorist. En muslim kan inte vara terrorist, eftersom islam föreskriver det strängaste världsliga straffet för att skada mänskligt liv och säkerhet – och i livet efter detta fördömer den den som avsiktligt dödar en människa till evig fördömelse i helvetet. Ingen person kan begå en sådan handling med tron och islams attribut i behåll. Därför är det oförenligt med islam att en muslim är terrorist – och en terrorist är inte muslim.

Problem i den islamiska världen

Om terroristdåd förekommer och fortsätter att förekomma, både i den islamiska världen och på andra platser, måste vi först göra en noggrann analys och därefter söka lösningar utifrån den analysen. De främsta orsakerna till varför vissa individer i den islamiska världen blir inblandade i terrorism – eller tvingas till det – och varför terrorism har blivit ett globalt problem, kan sammanfattas enligt följande:

Den islamiska världen gick in i 1900-talet som en region präglad av förtryck, utsatthet och kolonisering. Under första halvan av detta århundrade, och redan från 1800-talet, utkämpades befrielse- och självständighetskrig i nästan alla delar av den islamiska världen. I dessa konflikter fungerade islam som en samlande och mobiliserande kraft för folket. Eftersom krigen fördes mot koloniala ockupanter, blev islam nära förknippat med nationell självständighet och frihet. När nationalstater sedan började etableras, misslyckades många av dem med att bygga förtroende med sina folk. Istället för att genom god utbildning förmedla islams sanna natur och identitet, agerade dessa stater ofta på ett sätt som var frånkopplat från folkets värderingar och traditioner. Detta gjorde att islam i många fall förvandlades till ett slags ideologiskt skydd för folket gentemot statsmakten.

I flera delar av den islamiska världen har regeringar framstått som avlägsna från folket, nedlåtande och oligarkiska. I stället för att arbeta för folkets välfärd och för en stark samhörighet mellan stat och medborgare, har dessa regimer ofta fokuserat på att bevara makten inom sina egna kretsar – sina familjer och dynastier. Som en följd har de i folkets ögon kommit att betraktas som orättvisa och förtryckande. Detta har i sin tur gjort att stora delar av den fattiga och outbildade befolkningen blivit fientligt inställda till sina egna ledare.

Den gemensamma nämnaren för terrorism – både i den islamiska världen och i andra delar av världen – är fattigdom, okunskap och bristande utbildning. I många regioner har man ännu inte lyckats bryta sig loss från stam- och klanstrukturer. Människor i dessa områden har ofta sett de västerländska stormakter, som en gång koloniserade deras länder, som beskyddare av de auktoritära ledare som styr idag. Därför betraktar många dessa västmakter som huvudansvariga för den förnedring och det förtryck de upplever.

I dagens värld är värden som demokrati, mänskliga rättigheter, utbildning, informationsfrihet och ekonomisk välfärd allmänt accepterade. Principer som jämlikhet och rättvisa, som syftar till att förhindra ojämlikhet i produktion, konsumtion och inkomstfördelning, har dock sällan förverkligats i praktiken – varken i muslimska länder eller i andra delar av det som kallas den tredje världen. De största ansvariga för denna brist är i första hand ledarna i dessa länder, men också de utvecklade västländer som har stött dessa ledare och därigenom spelat en avgörande roll i hur makten har upprätthållits. Därför anses dessa västländer, trots sin retorik om frihet och rättvisa, inte vara uppriktiga – utan snarare hycklande och exploaterande – av många i den tredje världen.

Som tidigare nämnts, har den snabba utvecklingen inom kommunikation och transport gjort att världen har krympt till storleken av en global by. Alla länder och folk har i praktiken blivit grannar. Inom detta globala grannskap lever en liten minoritet i överflöd, medan den stora majoriteten lever i fattigdom – ofta extrem sådan. En viktig orsak till denna ojämlikhet anses vara en ny form av kolonialism, subtil men fortsatt närvarande. Att stora befolkningsgrupper inte ens har möjlighet att tillgodose sina mest grundläggande behov har lett till att känslor av hat, bitterhet och fientlighet vuxit fram.

6. Laglösheten har blivit norm

Det är också ett faktum att laglöshet i många avseenden har blivit lika normaliserad som lagen själv. I nästan alla länder ser vi en utbredd förekomst av korruption, bedrägeri, girighet efter snabba vinster, egoism och individualism. Detta åtföljs av internationellt spelberoende och smuggling – särskilt av narkotika och vapen – vilket i sin tur har gett upphov till maffialiknande organisationer. Dessa strukturer, tillsammans med mäktiga kapitalgrupper, truster och karteller i dödlig konkurrens med varandra, och de våldsamma aktörer de understödjer, utgör en annan avgörande faktor bakom terrorismens globalisering. Denna aspekt får inte ignoreras.

7. Den andliga tomheten i vår tid

Kanske viktigare än alla ovan nämnda faktorer är den omfattande urholkningen av religion, religiösa värderingar, andlighet och moraliska principer baserade på tron. Detta utgör en av de främsta orsakerna till terrorism och andra allvarliga samhällskriser som hotar mänskligheten. Världen befinner sig i en djup andlig kris. Mänsklighetens grundläggande pelare har raserats, en efter en. Depressiva filosofier, satanism, materialism, naturalism, samt nya men falska andliga strömningar som dyker upp nästan dagligen – tillsammans med de sekter och självmordsvågor dessa ger upphov till – har blivit som smittsamma sjukdomar som skakar vår värld, likt ett långdraget feberskov.

Att ställa frågor som: "Varför begår människor självmord?", "Varför dödar de andra?" eller "Varför använder de droger?" – när dessa personer har tappat hoppet, ser det förflutna som en grav och framtiden som ett bottenlöst mörker, och finner livet meningslöst – är inte ett uttryck för förnuft utan snarare för blind okunnighet.

8. Avsaknaden av en gemensam definition av terrorism

En sista punkt som bör lyftas är detta: Det är en allvarlig brist att det ännu inte finns någon internationellt erkänd definition och beskrivning av terrorism, inte ens från Förenta nationerna. Vilka handlingar räknas som terrorism, och vilka gör det inte? Vem är en terrorist, och vem är det inte? Dessa frågor besvaras fortfarande godtyckligt. Den som betraktas som terrorist av en grupp, kan av en annan ses som frihetskämpe. Den som för vissa är en idealistisk kämpe, kan av andra betraktas som en säkerhetsfara.

Om världen verkligen vill bekämpa terrorism på ett uppriktigt sätt, måste man börja med att enas om en gemensam definition – åtminstone inom FN. En sådan definition skulle kunna lägga grunden för en internationellt legitim kamp mot terrorism, där ingen felaktigt skuldbeläggs, och kanske också utgöra det första viktiga steget mot att förhindra terrorism.

Avslutning

Efter att ha identifierat de viktigaste problemen och orsakerna i vår samtid, är det kanske överflödigt att uppehålla sig vid lösningarna. Ty själva diagnosen rymmer redan början på lösningen.

_________________________________________________________________________

Denna text är en trogen svensk översättning av artikeln “Cihad ve Terör” av Fethullah Gülen, publicerad på fgulen.com.tr. Översättningen har genomförts med hjälp av AI-verktyget ChatGPT (OpenAI) under noggrann mänsklig kontroll för att säkerställa språklig noggrannhet och innehållslig trohet.Tillgänglig på:https://fgulen.com/tr/hayati-tr/gorusleri/Fethullah-Gulen-Cihad-ve-Teror?utm_source=chatgpt.com