Skrivet av Fulya Celik. Publicerat i Övrigt
Det vi hittills har hört visar på den enorma omfattningen av ämnet för denna konferens. Visserligen blev jag överväldigad av den utmanande uppgiften att svara på frågan om religionsfrihet och medborgerliga friheter på endast tio minuter, men jag ska försöka ta upp några relevanta punkter att beakta.
Jag inleder med att erkänna den till synes paradoxala situation som jag, som australisk muslimsk kvinna, befinner mig i. Många av er kan med rätta undra hur jag kan stå här och tala om islam som en religion av fred, rättvisa och barmhärtighet, och samtidigt förespråka religionsfrihet och medborgerliga friheter, när vissa som kallar sig muslimer runt om i världen använder denna trostradition för att rättfärdiga handlingar som genomsyras av hat, trångsynthet och intolerans. Ja, de vanhelgar Guds namn!
Jag menar att det dilemma vi står inför i själva verket är ett allvarligt fall av feldiagnos. I grunden handlar det om en bristande förståelse för islam. Det som ofta granskas som religionen islam är i själva verket en spegling av islam så som den tar sig uttryck i olika samhällen, vilka varierar geografiskt, politiskt, socialt och ekonomiskt.
Det som kritiseras är i själva verket islams kultur. De som studerar och uttalar sig om den islamiska världsbilden förväxlar ofta islam, så som den är etablerad genom Koranen och profetens sunna, med islam så som den har formats av muslimers historiska erfarenheter och den ytligt observerade version som existerar i vår samtid – det vill säga islams kultur. Denna förväxling förstärks ytterligare av mediebevakning som kopplar islam till handlingar begångna av en minoritet av okunniga muslimer.
Mark Anderson, republikan i det amerikanska representanthuset, illustrerar tydligt denna förvirring i sina reflektioner efter en resa till Turkiet:
"När jag blev inbjuden att resa runt i Turkiet i tio dagar i juni, förväntade jag mig inte att finna svaret på problemet med radikal islam. Men när vår interkulturella dialogturné avslutades i Istanbul på Topkapipalatset kunde jag tydligt se ljuset i slutet av tunneln.
Sedan 9/11 har amerikaner kämpat med att förstå varför muslimer på andra sidan jordklotet skulle vilja döda oskyldiga kvinnor och barn – allt i Allahs namn.
Var i hela världen, undrade vi, har dessa människor fått idén att Gud vill att hans barn ska döda oskyldiga främlingar, och att självmordsbombare på något sätt skulle belönas i livet efter detta? Kan islam, världens näst största religion, verkligen vara så förvriden?
I Turkiet fann jag svaren. Vi, sjutton amerikaner i gruppen, blev varmt välkomnade av djupt troende muslimer. När vi bodde hos turkiska familjer, delade måltider och samtalade med lärare, skolledare, affärspersoner, apotekare och butiksägare, mötte vi öppna hjärtan och reflekterande, fredliga människor.
När vi tillsammans besökte palats, helgedomar och antika ruiner samt bad sida vid sida i moskéer, fick vi en djupare förståelse för islams sanna natur.
Den sanna islam är fredlig och respekterar andra religioner. Den betonar kärlek till familjen, moralisk renhet och tjänande av andra.
Turkiet är till 99 procent muslimskt men har en sekulär regering och är en stark allierad till USA. Landet är verkligen ett föredöme för andra muslimska nationer i Mellanöstern.
Våra värdar tillhörde en rörelse som verkar för att återuppliva den sanna islam. Rörelsen, grundad av en turkisk forskare vid namn Fethullah Gülen, uppmuntrar muslimer att vara troende utan att falla in i våldets och extremismens värld – som inte har något med islam att göra.
Lösningen på terrorism och fanatiskt hat är inte västvärldens militära makt, utan kärlekens djupa källa – den ende sanna Guden. Den sanna islam kommer att segra över den falska. Vi kommer alla att gynnas när detta sker."
Svaret på dikotomin mellan autentisk islam och islams kultur kan till stor del hittas i de tre huvudsakliga problem som plågar den muslimska världen: brist på utbildning, fattigdom samt social och politisk fragmentering. Dessa är samma faktorer som bidrog till den islamiska civilisationens nedgång – en utforskning av dessa ligger dock utanför denna presentations ram.
En av islams mest grundläggande styrkor, som representeras av Koranen och sunna, är att dess trosuppfattningar, andliga essens, goda handlingar och moraliska principer har bevarat sin fräschör genom 14 århundraden. Dessa källor utgör grunden för mänskliga relationer – både mellan människor och mellan människan och Gud. Detta visar på vikten av att omvärdera våra referensramar. Ett exempel är Medinastadgan, som jag kommer att fördjupa mig i under denna presentation.
Det är intressant att notera att när västerländska orientalister och media analyserar särskilda uttryck för islam, utgår de ofta från reaktionära personligheter från 1800-talet och framåt – personer som svarade på kolonialism och västerländsk dominans.
I vår samtid finns det dock två framstående muslimska tänkare som aktivt försökt bygga broar mellan islam och väst, och som erkänt bådas värde för mänskligheten. Said Nursi (1876–1960) hade ett stort inflytande på muslimskt tänkande och föreslog att vägen framåt för den muslimska världen är utbildning – en utbildning som integrerar religiösa och vetenskapliga ämnen för att främja visdom snarare än trångsynthet.
Fethullah Gülen (f. 1938), en av 1900-talets mest produktiva och skarpsinniga intellektuella, författare och aktivister, ses som den som förverkligade Nursis vision. Gülen betraktas som ledaren för en intellektuell, social och andlig förnyelserörelse, både inom Turkiet och globalt, och betonar religionens oumbärliga roll i att skapa universell fred.
I min utforskning av Medinastadgan vill jag föreslå att denna kan ge värdefulla insikter om hur vi kan hantera många av dagens utmaningar, särskilt de som uppstår i och av ett pluralistiskt samhälle – ett kännetecken för vår globaliserade värld.
Medinastadgan är en konstitution som etablerade staden Medina som en stadsstat. Den är inte bara den första skrivna konstitutionen inom islam, utan betraktas även som en av de första konstitutionella rättsordningarna i mänsklighetens historia. Före profeten Muhammeds ankomst från Mecka hade Yathrib (senare känt som Medina) cirka 10 000 invånare, organiserade i omkring 22 stammar. Hälften av invånarna var judar och hälften araber. Trots religiösa skillnader sökte stammarna dominans genom militära allianser, vilket bidrog till ökad fientlighet. Profeten Muhammed kallades till Yathrib för att agera medlare i dessa konflikter.
När Profeten Muhammed utarbetade stadgan konsulterade han ledarna för varje stam och visade därmed sin vilja att lyssna på alla stammars behov. Stadgan fastställde regler för styrelseskick och behandlade specifika sociala frågor i samhället i syfte att sätta stopp för det kaos och de konflikter som hade plågat regionen i århundraden. Den definierade medborgarnas rättigheter och skyldigheter, garanterade skydd för alla invånare i Medina – såväl muslimer som icke-muslimer – och etablerade ett rättssystem där konflikter kunde lösas genom lag och samhälle snarare än genom stamfejder.
Medinastadgan utgjorde det första erkännandet av religiös mångfald inom Yathribs stamstruktur. Profeten uppmanade till respekt för de djupt rotade värderingarna inom såväl islam som judendom, vilket stärkte avtalet och möjliggjorde att individer återigen kunde se bortom stamallianser, vilket bidrog till att sudda ut de traditionella stamgränserna.
Stadgans konstitution skapade en federal struktur där den centrala auktoriteten ansvarade för statens säkerhet, samtidigt som den tillät stammarna att behålla autonomi i sociala och religiösa frågor. Den muslimska stadsstaten Medina tillerkände alla medborgare lika rättigheter, skydd mot förtryck samt en röst i det offentliga livet. Den beskrev även staten som ett brödraskap av troende och tillhandahöll ekonomiskt stöd till medborgarna.
Stadgan garanterade medborgerliga rättigheter oavsett religiös tillhörighet. Judar, exempelvis, tilläts utöva sin tro fritt och tillämpa sina egna lagar. De var undantagna från islamisk lag och från militärtjänst. Profeten Muhammed – och därmed staten – intog en juridiskt opartisk hållning gentemot olika religiösa traditioner. När judar frivilligt lämnade sina fall till honom för rättskipning, dömde han enligt deras egna religiösa lagar, inte enligt islamisk rätt. Denna respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och icke-påtvingad religiös lagstiftning utgör grundvalar för moderna rättssystem – något islam uppnådde redan för århundraden sedan.
Medinastadgan representerar den mångreligiösa, mångkulturella, mångspråkiga och mångjuridiska karaktären hos den första muslimska stadsstaten och fungerar som en värdefull modell för hur man kan leva i ett pluralistiskt samhälle. Den visar också hur man kan bygga politiska och sociala relationer mellan grupper genom att överskrida gränser.
I en nyligen publicerad BBC Thought for the Day skriver en akademiker från Cambridge:
"Som troende människor är vi hoppets människor. Detta innebär att religion, i sin mest hälsosamma form, också kan upplösa gränser genom att tvinga sina anhängare att behandla andra på grundval av rättvisa och barmhärtighet snarare än känslor och stamlojalitet. I en värld där religion är frisk, bör det vara politiker som drar gränser – och troende som försöker överskrida dem."
Som avslutning på min presentation vill jag rikta en uppmaning till medier, religiösa ledare och akademiker:
Har ni inte redan gett tillräckligt mycket utrymme åt radikala röster genom att gång på gång återberätta deras version av islam och därigenom oavsiktligt förstärkt deras totalitära ideologier – ideologier som står i direkt konflikt med islams kärna och anda?
Tiden är inne att istället rikta uppmärksamheten mot tänkare och intellektuella som Said Nursi och Fethullah Gülen – personer som lade grunden för en dialoginriktad islamsyn och visade mänskligheten hur man kan gå hand i hand.
Sådana förebilder bör introduceras i det australiska samhället – och i hela världssamfundet – eftersom de pekar ut vägen, erbjuder positiva identitetsmodeller för muslimer världen över och förkroppsligar religionens etiska och sociala potential för en fredligare värld. Kanske då, som rabbin Michael Melchior en gång uttryckte det med emfas, kommer hela mänskligheten att återlösas.
Tack.
Denna artikel av Fulya Celik presenterades vid den femte årliga Abrahamkonferensen (Multikulturalism, sekularism och interreligiösa relationer), organiserad av Australian Intercultural Society, Australian Centre for the Study of Jewish Civilisation (Monash University), Centre for Studies in Religion and Theology (Monash University), Asia-Pacific Centre for Inter-Religious Dialogue (Australian Catholic University) samt Catholic Interfaith Committee. Konferensen hölls den 13 augusti 2006 vid Monash University i Australien. Fulya Celik arbetar som dialogkoordinator vid Isik College.
Skapad den 13 augusti 2006.
_________________________________________________________________
Denna text är en trogen svensk översättning av artikeln “Religious Freedom and Civil Liberties” av Fulya Celik, publicerad på fgulen.com. Översättningen har genomförts med hjälp av AI-verktyget ChatGPT (OpenAI) under noggrann mänsklig kontroll för att säkerställa språklig noggrannhet och innehållslig trohet.Tillgänglig på https://fgulen.com/en/fethullah-gulens-life-en/religious-freedom-and-civil-liberties