Motgiftet mot radikalism: Fethullah Gulens idéer

Yuksel Cayiroglu – 9 november 2024

YUKSEL CAYIROGLU | KOMMENTAR

En akademiker från arabvärlden konstaterade att det största problemet i den islamiska världen är radikalism, och att det mest effektiva sättet att motverka detta är genom Hocaefendis (Fethullah Gülens) idéer. Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att radikalism inte bara är ett stort problem för den islamiska världen, utan för hela mänskligheten. Även västländer som i decennier varit förkämpar för demokrati och passionerat försvarat friheter och grundläggande mänskliga rättigheter har gradvis börjat ge vika för radikala idéer och rörelser.

Vad är radikalism?

Många forskare anser att radikalism är ett vagt begrepp som saknar en entydig och allmänt accepterad definition. Ordböcker definierar radikalism som tankar, övertygelser och handlingar som syftar till att radikalt och snabbt förändra den politiska och sociala ordningen. I medier och populärkultur används begreppet dock ofta i samband med extremism, våld och terrorism — eftersom det finns en nära koppling däremellan. Radikaliserade grupper använder ofta våld och terror som medel för att nå sina mål, och även radikala organisationers ideologi och praxis tenderar att stödja detta tillvägagångssätt.

Radikala idéer är till sin natur hårda, rigida, fanatiska och exkluderande. Människor som omfattar sådana idéer betraktar sig själva som sanningen enda bärare. De försvarar sina åsikter och övertygelser blint. De har ett låst tankesätt, är intoleranta mot andra idéer och stänger sig för nya perspektiv. De motsätter sig förändring, och kan visa fientlighet och aggression mot dem som inte delar deras synsätt. De är benägna att undertrycka avvikande uppfattningar — om nödvändigt med våld. De kan lätt utpeka strukturer, system och tillstånd som de anser stå i konflikt med deras egna idéer som fiender, och fyllas av bitterhet och hat gentemot dem.

I radikalism finns det inget utrymme för demokrati, frihet eller pluralism. Även om radikalism inte alltid leder till våld eller terror, skapar den konflikter, underminerar social harmoni och utgör ett hot mot samhällsordningen.

Radikalismens globalisering

När vi idag talar om radikalism tänker många direkt på "jihadism" eller religiösa radikala organisationer. Men radikala idéer kan också uppstå inom andra områden såsom filosofi, politik, ekonomi, juridik och internationella relationer.

Kan man till exempel förneka att rasism, främlingsfientlighet och motstånd mot invandring — som har vuxit i omfattning under senare år — utgör former av radikalism? Är inte auktoritära och totalitära regimer som kommunism och fascism resultatet av politisk radikalism? Är inte radikala idéer orsaken till krig som syftar till att utrota en viss ras, religion, sekt, ideologi eller stat?

Kan man säga att de som försöker tvinga på andra sin tro eller världsbild med hjälp av propaganda, opinionsbildning och våld inte har ett radikalt tankesätt?

Kort sagt: radikalism är dessvärre närvarande inom alla delar av det moderna livet. Vi kan till och med säga att radikaliseringen idag har blivit global. Radikala idéer kan spridas snabbt som en snöboll och påverka stora massor, inte minst genom medier och internet.

Orättvisor och orättfärdigheter i det sociala och politiska systemet kan driva människor till att vilja omstörta den rådande ordningen. Likaså kan förtryck, grymhet, exploatering, krig, umbäranden och globala orättvisor driva vissa till att inta en radikal hållning och gå till ytterligheter mot de aktörer de anser vara ansvariga.

Islam blir inte radikal – radikalism blir islamistisk

Ur detta perspektiv kan följande konstateras: Det är mer realistiskt att söka orsakerna till framväxten av vissa radikala organisationer inom islam i modern tid – såsom al-Qaida, IS, HAMAS, Hizbollah, Islamiska Jihad och Boko Haram – inte enbart i religionen, utan också i de sociala och politiska förhållandena.

Som Olivier Roy uttrycker det: Det är inte islam som radikaliseras – det är radikalismen som islamiseras. Med andra ord använder sig människor som radikaliserats av olika skäl av religiösa argument för att genomdriva den förändring de vill uppnå och för att legitimera det våld och den terror de tillgriper.

Det finns dock också inom den islamiska traditionen vissa ijtihader (självständiga rättsliga tolkningar), åsikter, religiösa tolkningar och sekter som radikala idéer kan livnära sig på och ta stöd i.

Radikala idéer och metoder har blivit mer tilltalande för vissa muslimer som har hamnat på efterkälken inom vetenskap och teknologi, som levt i fattigdom, som utsatts för svåra former av förtryck och grymhet, och som exploaterats av diktatoriska regimer under det senaste århundradet.

Salafismen och den moderna politiska islamismen är också fenomen som närt radikala idéer och rörelser.

Attityder som spridit sig bland vissa muslimer – såsom att betrakta vissa handlingar som avgudadyrkan, använda takfir (att förklara andra muslimer som icke-troende) som ett vapen, tillgripa tvång för att verkställa religiösa föreskrifter, vara intoleranta mot olika tolkningar, fientliga mot demokrati och uteslutande gentemot oliktänkande – är exempel på hur radikalism har kunnat finna fäste i islamiska samhällen.

Radikalismen fläckar ned islams ljusa ansikte

Det måste erkännas att det i modern tid knappast funnits något som skadat islam lika mycket som radikalismen och det våld och den terrorism som uppstått som ett resultat av den.

Å ena sidan har radikala attityder gett upphov till splittring, diskriminering, hat, alienation och fientlighet – sådant som islam i själva verket försöker bekämpa.

Å andra sidan har dessa attityder undergrävt islams mest grundläggande värden: kärlek, tolerans, broderskap, samarbete, empati och fred.

Tron ska ge trygghet. Ordet Islam betyder fred och frälsning.

Muslimer borde enas i att lyfta fram denna fredliga dimension av islam inför världen. Men tyvärr har vissa radikala rörelser lett till att islam uppfattas som en religion förknippad med hårdhet, våld och terror.

Radikalismen har förmörkat islams ljusa ansikte och gett världen en bild som är raka motsatsen till vad religionen i grunden står för.

Att rätta till denna bild är inte bara en möjlighet utan ett ansvar – ett av muslimers främsta uppdrag är att förklara och representera islam korrekt. Därför är det en skyldighet att bekämpa detta stora missförstånd.

Fethullah Gülen och kampen mot radikalism

Det råder inga tvivel om att Fethullah Gülen Hocaefendi har gjort stora ansträngningar i detta avseende.

Som framgår av denna artikels rubrik, har hans tankar och praktik, liksom det sätt på vilket han förstått och tolkat religionen, i praktiken släppt ner ett motgift i radikalismens allra djupaste brunn.

Från första stund har Hocaefendi stått i tydlig opposition till kaos och anarki, fördömt våld och terror utan förbehåll, varit pionjär för en global toleransrörelse, och betonat principer som ”positiv aktion” och ”andlig jihad”, i linje med Bediüzzaman Said Nursis lära.

Han har ständigt betonat behovet av universell fred, presenterat en balanserad och rationell tolkning av Koranen och profetens tradition (Sunnah), och tydligt tagit avstånd från extremism.

Därför har Hocaefendis grundläggande läror utmanat den mentalitet som göder radikalism och undergrävt den jordmån i vilken den växer.

Varför hans läror är avgörande för framtiden

Den som kan avläsa samtida samhällsprocesser förstår att radikalism, fanatism och extremism är några av de största hoten för framtiden.

Därför är Hocaefendis idéer av central betydelse – inte bara för muslimer utan för hela världen.

I en tid där pluralism blivit en permanent verklighet, blir konsekvenserna av radikala attityder i mångkulturella samhällen katastrofala.

Om muslimer vill motverka missuppfattningar om islam, bemöta islamofobi och göra religionen mer accepterad i det globala rummet, måste de göra upp med radikalismens förbannelse.

Här erbjuder Fethullah Gülens idéer och den Hizmet-erfarenhet som vuxit fram kring dessa idéer en bred horisont för alla – både muslimer och människor i andra tros- och tanketraditioner som önskar göra värden som kärlek, respekt, tolerans och fred dominerande i världen.

1. Förståelsen av islam

Först och främst bör det konstateras att Hocaefendi (Fethullah Gülen) förde fram en moderat tolkning av religionen, långt ifrån radikalism och extremism.

Eftersom han kunde betrakta Koranen på ett holistiskt sätt, hade en djup förståelse för islams syften och var förtrogen med profetbiografins filosofi, var hans perspektiv rotat i religionens kärna.

Det är tydligt att det som fick Hocaefendi att ta ställning mot radikalism – och det som gjorde honom till en orubblig försvarare av värden som kärlek, fred och tolerans – var de grundläggande religiösa principer han trodde på.

När vissa radikala organisationer försökte hämta religiös legitimitet för sina våldsamma handlingar och sin tyranni, uttryckte han gång på gång följande tanke:

"Det är ett mycket viktigt uppdrag för troende som har en fast tro på Allah att visa och förklara för alla att islam inte är en religion som främjar våld och radikalism, utan tvärtom är det största motgiftet mot dessa två olyckor som drabbar mänskligheten."

(Gülen, När ljuset dränker mörkret, s. 227)

Så snart en terrorhandling begicks någonstans i världen, publicerade Hocaefendi omedelbart fördömande uttalanden.

Han betonade ofta att en muslim inte kan vara terrorist och en terrorist inte kan vara muslim.

Han förklarade att varken Koranen eller Sunnah ger utrymme för sådana handlingar, och att de som utför dem varken förstår islams sanningar eller lever i enlighet med dem.

Vid ett tillfälle uttryckte han sig så här:

"Det kan inte sägas att de som begår vålds- och terrorhandlingar, som dödar oskyldiga människor – inklusive kvinnor och barn – genom självmordsbombningar, som attackerar gudstjänstlokaler och kränker heliga symboler från andra religioner, har något som helst att göra med de grundläggande värden som islam förespråkar."

(Gülen, Examinationsgenerationen, s. 252)

I grund och botten var Hocaefendis metod att återbetona de värden som redan finns i religionen för att förebygga radikalism.

Det är nämligen otänkbart att en religion som:

• befaller oss att upprätthålla rättvisa även om det går emot våra egna intressen (Koranen, 4:135),

• föreskriver att vi ska hjälpa varandra i goda gärningar men inte i synd och fientlighet (Koranen, 5:2),

• klart säger att "det finns inget tvång i religionen" (Koranen, 2:256),

• likställer att döda en oskyldig person med att döda hela mänskligheten (Koranen, 5:32),

• uppmanar till fred och försoning (Koranen, 2:208),

• beskriver en sann troende som någon vars händer och tunga andra människor är trygga från (Tirmidhi, Iman 12),

• och gör Allahs barmhärtighet beroende av vår barmhärtighet mot Hans tjänare (Abu Dawud, Adab 58),

— skulle tillåta radikalism och våldshandlingar.

2. Hans korrekta tolkning av den tid han levde i

Om en av de viktigaste orsakerna till att Hocaefendi är så tydligt emot radikalism, extremism, våld och terrorism är hans religiösa övertygelse, så är en annan anledning att han är en realist.

Han har förmågan att läsa sin tids tecken, analysera sociala skeenden korrekt och förstå historiens riktning.

Han såg klart den skada som radikalism och det våld och den fientlighet den medför kan tillfoga både muslimer och hela mänskligheten.

"Brutalitet föder brutalitet; våld föder våld."

(Gülen, Examinationsgenerationen, s. 254)

Med dessa ord betonade han att radikala handlingar inte är en del av lösningen, utan tvärtom förvärrar befintliga problem.

Han uttryckte också mycket tydligt hur vålds- och terrorhandlingar ger näring åt negativa föreställningar om islam och fördjupar fientligheten mot muslimer:

"Muslimer som försöker lösa sina problem genom att tillgripa radikalism och våld har tyvärr inte förstått islams sanna väsen, och de misslyckas även med att läsa sin samtid korrekt.

Genom de grymheter och skamliga handlingar de begår skapar de en mycket negativ bild av islam.

De förstärker fientligheten mot islam, eldar på muslimfientlig paranoia och bidrar till att förstärka de negativa uppfattningarna om den islamiska världen."

(Gülen, Examinationsgenerationen, s. 254)

3. Förståelse av tolerans och dialog

Enligt Hocaefendi är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga radikalism och det våld den för med sig att bygga broar av dialog mellan människor och samhällen, samt att sprida en kultur av tolerans.

För genom detta kommer människor att samlas runt samma bord, lära känna varandra bättre, lära sig att dela och kompromissa, och få erfarenhet av att leva tillsammans utan konflikt.

(Gülen, När ljuset dränker mörkret, s. 227)

Vi kommer här inte att fördjupa oss i Hocaefendis tankar om tolerans och dialog. Men alla som känner honom vet mycket väl att Hocaefendi har ägnat sitt liv åt dialog och tolerans.

Precis som han lyckades samla människor med mycket olika världsbilder runt samma bord i sitt eget land och arrangera gemensamma program, utvecklade han också viktiga kontakter och vänskapsband med personer från olika religioner och kulturer genom de dialogcenter som hans anhängare har öppnat i olika delar av världen.

4. Att anta positiv särbehandling som princip

Ett av radikalismens tydligaste kännetecken är att den är reaktionär. Nästan alla radikala rörelser är också reaktionsrörelser.

De riktar sig mot en viss struktur eller ett visst system, kritiserar det skoningslöst och försöker underminera eller förstöra det. Ofta sker detta genom våld, terror och destruktiva handlingar.

Följden blir korruption, oordning och splittring i samhället – allt detta är uppenbart negativt.

Hocaefendi däremot förespråkar och insisterar på positiv särbehandling.

Hans övergripande vägledning kan sammanfattas med orden:

"Vår väg är trons fördjupning och positiv handling."

(Gülen, Ümit Burcu, s. 170)

Hocaefendi betonade inte bara vikten av positiv handling i sina texter och uttalanden vid olika tillfällen, han förkroppsligade det i sitt eget liv, sin attityd och sitt beteende.

I stället för att angripa fel fokuserade han på att definiera det som är rätt.

Han fokuserade på att bygga snarare än att förstöra, stängde så långt som möjligt dörrarna till splittring och konflikt, och främjade enhet och samförstånd.

Skillnader såg han inte som hot, utan som en möjlighet och rikedom.

Han sökte inte makt, förtryck eller våld som medel för att lösa problem, utan lyfte fram vikten av förnuft, logik och diplomati.

Av denna anledning finns det ingen plats för radikalism inom en sådan positiv rörelse.

5. Betoning på andlig jihad

I dag är begreppet jihad ett av de mest missförstådda, feltolkade och missbrukade inom islam.

Radikala islamistiska organisationer hänvisar till sina vålds- och terrorhandlingar som "jihad".

Men de förklaringar som Hocaefendi ger kring jihad och krig är helt i linje med Koranens och Sunnans anda – de är balanserade, måttfulla och tydliga.

Detta är ett omfattande ämne, men låt oss här konstatera att jihad inte är synonymt med krig.

Jihad delas först och främst upp i den större och den mindre jihad.

Den större jihad handlar om kampen mot det egna egot (nafs).

Hocaefendi definierar även den mindre jihad som:

"Att undanröja slöjorna mellan Gud och människan."

Enligt honom är varje ansträngning som görs för att förbättra och reformera samhället, inom varje område i livet, en form av jihad.

(Gülen, Allahs ord eller Jihad, s. 12)

Krig är bara en del av den mindre jihad, och det får endast förklaras av legitima statliga myndigheter när det finns klara skäl.

Och även i krig gäller strikta regler: att inte skada barn, kvinnor eller civila är grundläggande.

Hans uttalande i frågan är tydligt:

"I islam är det viktigaste fred. Krig är en tillfällig och exceptionell situation. Tillstånd för krig ges i vår religion endast för att försvara grundläggande värden såsom religion, intellekt, egendom, liv och framtida generationer."

(Gülen, Deprimerade dagar och vår atlas av hopp, s. 14)

Trots att Hocaefendi klargör vad jihad är – och inte är – för att förhindra missförstånd, menar han att den form av kamp som är lämplig för detta århundrade är den andliga jihad.

Han citerar ofta Bediüzzaman Said Nursis ord:

"Det materiella svärdet ska vara i sin skida – segern över det civiliserade sker genom övertalning."

Han hänvisar till detta och påpekar att dagens jihad måste föras med kunskap, ord, vetenskap och utbildning.

Hocaefendi menar också att när problem hanteras med våld och rå styrka, kränks mänskliga rättigheter, människors heder och stolthet såras, hat och hämndkänslor uppstår, och dessa känslor förs vidare till framtida generationer.

I själva verket dyker problemen upp igen i ännu värre form i framtiden.

"Att uppnå bestående lösningar kräver att man angriper problemen med diplomati, använder förnuft och logik, och tar hänsyn till mänskliga känslor."

(Gülen, När ljuset dränker mörkret, s. 31)

6. Måttligt och mjukt tal

Radikalism uppstår först som en idé i sinnet, därefter tar den form i språket, och slutligen i handling.

Texter och uttalanden från personer som tillhör radikala organisationer är ofta hårda, grova och fyllda med ilska, hat och fientlighet.

Den här typen av människor talar ständigt om att bränna, förstöra, döda och hämnas. Men ord har djup påverkan på människor, och det är svårt för den som ständigt exponeras för sådan retorik att förbli opåverkad och att inte låta sig dras in i destruktiva handlingar.

Därför är det viktigt att människor först befrias från fanatiska och extrema tankemönster, och därefter vänjer sig vid ett måttligt, vänligt och mjukt språkbruk, för att förebygga våld och terror.

Även den som inte känner till Hocaefendi alls, märker omedelbart när han hör några av hans samtal hur hans språk genomsyras av skönhet, elegans, vänlighet och mildhet.

Hans ord inkluderar – de utesluter inte. De främjar vänskap snarare än fientlighet. De skapar enhet snarare än splittring. De lugnar snarare än hetsar.

Han talar ständigt om kärlek, respekt, tolerans, förlåtelse, barmhärtighet, medkänsla, empati, delande, kompromiss, att bygga vänskapsbroar, och om att skapa fredliga samhällen för hela mänskligheten.

Hocaefendi har en unik och konsekvent diskurs, vilket förtjänar särskild uppmärksamhet.

Den centrala poängen är att hans språk och stil aktivt motverkar radikalism.

7. Utbildningsmobiliseringen han initierade

En av de främsta källorna till radikalism, fanatism och extremism är okunskap.

Radikala organisationer manipulerar lätt människor med låg utbildningsnivå.

De kan omvandla obildade individer – som saknar förståelse för religionens andliga djup, är omedvetna om sin samtid och inte inser konsekvenserna av sina handlingar – till självmordsbombare eller verktyg för sina syften.

Dessutom är radikalismens kännetecken såsom stelhet, hårdhet, ytlighet, trångsynthet, fastlåsthet och exkludering direkt kopplade till bristande utbildning.

En av anledningarna till att radikala attityder inte får fäste bland Hizmet-rörelsens volontärer är just deras höga bildningsnivå.

Hocaefendi ägnade hela sitt liv åt kunskap, utbildning, att fostra människor och bekämpa okunnighet.

Ett av hans ofta citerade uttryck är:

"En människas sanna värde förverkligas genom att lära sig själv, undervisa andra och sprida upplysning."

(Gülen, Mått eller ljus på vägen, s. 24)

Av hans ord blir det tydligt att han betraktade utbildning som ett existentiellt mål.

Han sa:

"Den främsta orsaken till våra sociala problem och den största orsaken till vårt nationella elände är okunnighet."

(Gülen, Resandet av vår själs staty, s. 81)

Redan i unga år började han tala till folkmassor, undervisa elever, hålla föreläsningar och använda varje tillfälle för att upplysa mänskligheten.

Men viktigast av allt är att han genom sin uppmuntran och vägledning låg bakom en global utbildningsrörelse som ledde till grundandet av tusentals utbildningsinstitutioner i Turkiet och utomlands.

Det råder ingen tvekan om att dessa initiativ är viktiga steg i kampen mot radikalism.

8. Förespråkande av pluralism och demokrati

Ett av radikalismens tydligaste drag är dess fientlighet mot "den andre".

Hat, ilska och konfrontation är de primära drivkrafterna för radikala aktörer.

Enligt dem finns det bara en sanning – deras egen, och därför kan de inte tolerera idéer som inte överensstämmer med deras snäva tänkesätt.

De vill tysta alla avvikande röster och omvandla det rådande samhället till något som passar deras egen ideologi.

Detta perspektiv leder ofta till auktoritära, förtryckande och totalitära hållningar.

Av den anledningen har radikala individer svårt att acceptera pluralism och förstår inte demokratiska värderingar.

Vid en tidpunkt då de mest intensiva debatterna om demokrati pågick i den islamiska världen, sade Hocaefendi:

"Det finns ingen återvändo från demokratin."

Han uttryckte därmed sin tydliga hållning.

Hans syn på pluralism är också mycket lämplig i vår globaliserade tid:

"Muslimer måste först inse att det är oundvikligt att leva i en kultur av samexistens i en värld som blivit till en by. Därefter måste de utveckla erfarenheten att leva tillsammans med människor från olika religioner och kulturer.

För detta krävs att man möts på mänsklighetens gemensamma grund, finner förenande faktorer, och accepterar varje individ i deras egen kontext.”

(Källa: Herkul.org – Kırık Testi: "Çoğulculuk")

9. Vikten han fäster vid god representation

Radikalism – och det våld och den terrorism som följer av den – är en av de främsta orsakerna till den negativa bild av islam som har etablerats i modern tid.

När "islam" nämns i västvärlden idag är det första som tyvärr ofta associeras våld och terror.

Naturligtvis spelar negativ propaganda mot islam en viktig roll i detta, men om muslimer – särskilt de i väst – hade kunnat etablera starka dialoger med sina samhällen och representerat islams fredliga och humana ansikte, skulle denna propaganda inte ha fått så stor effekt.

Medveten om fördomarna mot islam, har Hocaefendi alltid insisterat på god representation och betonat vikten av att leva islam på ett avundsvärt och inspirerande sätt.

Han uttryckte det tydligt:

"Den troendes representation måste alltid komma före hans budskap."

(Källa: Herkul.org – Kırık Testi: "Temsilin Gücü")

Han underströk att muslimers förmåga att inge förtroende, vinna hjärtan och vara övertygande beror på detta.

Det står klart att goda representationer inte kan åstadkommas med hårda attityder, tyranni eller våld – tvärtom alienerar sådana beteenden människor ytterligare från islam och muslimer.

Därför är Hocaefendis syn på representation avgörande i förebyggandet av radikalisering.

10. Att inte använda religion som politiskt verktyg

En av de största katastroferna för religionen i modern tid är att den förvandlats till en ideologi och använts som ett verktyg i politiken.

Det är just denna utveckling som ligger bakom mycket av den radikalism vi ser idag.

Hocaefendi har ofta varnat för konsekvenserna av att politisera religion, och förklarat vilken skada detta tillför religionens väsen.

Han har konsekvent betonat vikten av att fokusera på civilsamhället och det individuella livet, snarare än att blanda religion i maktkamper.

Han menade att muslimers försök att ta makten med våld och påtvinga andra sin ideologi riskerar att leda till auktoritära regimer, vilket i sin tur alienerar människor från religionen.

Hizmet-volontärer, som tagit Hocaefendis tankar på allvar, har medvetet hållit sig borta från politik och istället fokuserat på utbildning, dialog och välgörenhet.

På så sätt har de också skyddats från att falla i radikalismens fälla.

________________________________________

🟢 Avslutande reflektion

Vi har här försökt att i koncentrerad form sammanfatta ämnet.

I själva verket finns det många fler aspekter av Hocaefendis tankar som skulle kunna inkluderas under dessa tio punkter – och andra punkter skulle också kunna läggas till.

Exempelvis skulle hans syn på anarki kunna utforskas mer.

Begreppet "anatolisk islam" skulle kunna belysas.

Hans inspirationskällor i Mevlana, Yunus Emre och Haji Bektash Veli, alla representanter för kärlek och tolerans, är viktiga att förstå.

Likaså hans tolkningar av verser som misstolkas av radikala grupper skulle kunna analyseras.

Men även med endast de idéer som presenterats här är det uppenbart hur fjärran Hocaefendi står från radikalism, och hur effektivt hans tankegods förebygger radikalism.

Det starkaste beviset på detta är att Hizmet-rörelsen – trots att den består av hundratusentals volontärer och har utsatts för allvarligt förtryck – har förblivit helt fri från våld och terrorism.

__________________________________________________________________

Denna text är en trogen svensk översättning av artikeln “ Radikalizmin panzehiri: Fethullah Gülen’in fikirleri, ” av Yüksel Çayıroğlu, publicerad på www.tr724.com. Översättningen har genomförts med hjälp av AI-verktyget ChatGPT (OpenAI) under noggrann mänsklig kontroll för att säkerställa språklig noggrannhet och innehållslig trohet.Tillgänglig på: https://www.tr724.com/radikalizmin-panzehiri-fethullah-gulenin-fikirleri/#google_vignette